I'm a loser baby so why don't you kill me

Ligger i sängen i sällskap med mina älsklingar, med en stundande förkylning och svåra aggressionskänslor.

Jag blir dock lycklig av min nya flamma, Petrus. Världens sötaste lilla minilaptop. Känns som en livsräddare på något onödígt vis. Typ... en coca cola när man är bakfull, den typen av livräddning. Och layouten på tangentbordet är densamma som min stora dator, vilket underlättar.

Jag är kär helt enkelt, men dör snart av utmattning.
Sova. Bli livspepp.
xx

The truth is in the dirt on the ground

Jaja. Jag har inget att skriva.

Fummlat runt på jobbet med noll spirit. Det här med träliga måndagar har aldrig varit något som drabbat mig, jag jobbar nästan alltid helg och kan till och med tycka att höstmåndagar är trevliga, men... Idag var fan den längsta och tråkigaste dagen på länge. Sjukt mycket att göra men noll fokus och rörelser som en sengångare.

Jag hatar ju det här med att snacka i telefon och har insett varför. Butiksjobb. Mot slutet av dagen är jag så jävla trött på att höra min egen röst att jag bara vill hålla käften för evigt och bränna upp mina stämband. Blablabla. Säljsäljsälj. Hej hej, 400 kronor tack, tack så mycket kvittot ligger i påsen hejdå. Åh den här tvätten är så grym det blir 400 kronor fuck off handelsbankens kort är cp och fungerar inte som dom ska låt mig fläka ut mig på disken och pressa in det åt dig medan du handfallet slår in din dumma jävla kod. Heeeeejheeeeeej 400 kronor tack Oh sorry I didn't realize you don't understand swedish cus you stand silent like a mother fucking asscrackwhore that is 400 kronor please and yes of course you can have tax free you silly, fucking cheapskate goose. Hej javisst jag jobbar här, vi har ungefär 100 stycken olika svarta jeans kan du definiera, ja vi har "högmidjade" jeans, also called jeans med hög midja if you may, det borde finnas i din storlek vänta lite så ska jag kolla nej tyvärr den var slut men jag ska ringa till olofsgatan istället hej **** hur är läget du kan du kolla en byxa okej lägg den på drottningatan tack heeej. Nej den här låten är inte fantastisk håll käften döda Håkan Hellström.

Ett litet urdrag ur en av Mys arbetsdagar i ord, enjoy.

Jag saknar mål, och befarar hösten. Jag har haft socialt schema hela sommaren, och om en vecka blir jag plötsligt väldigt ensam. Syskon och bekanta är det jag har kvar.

Blezz you
xxx

Bromance

Jag vet inte vad det är för fel. Ibland står livet helt still. Det händer ingenting, och inte på ett drömskt, filosofiskt sätt, utan ångestladdat mardrömslikande ingenting. Upprepningar. Monologer.

Och ibland händer allt på en gång. Pang pang bom bing bang, sen är det stilla igen. Som nu! Helvete. Men det är nice, tror jag. Öl, AW, hets, dans, packa, flytta, Oktoberfest, städa, middagar. Nytt liv med iPhone. Och man hinner med så mycket när man inte jobbar helg, och är ledig samtidigt som alla andra. Nytt liv med min kommande (lila) minilaptop.

Min säng är nybäddad och ser fruktansvärt inbjudande ut. Jag har dock en slags... Störning, när det kommer till nybäddade sängar. Jag måste vara nyduschad så off I go.

Peace off! xx

In our house made of paper, and you’re words all over me

Ledig idag, och uttråkad till tårar, för att direktöversätta lite. Fläkte upp ena tån på en dörr, jag tror nageln åkte av men jag har ignorerat skadan absolut hela dagen. Det gör jävligt ont när jag går, och det var hudflikar och blod överallt. Täckte över skiten med plåster och hoppas på det bästa.

Jag har en stor fet girl crush på Ellie Goulding. Lyssnade på hennes cover med Hassle för något år sen, men har aldrig kollat upp henne. Och nu helt plötsligt är hon över hela youtube och jag vill vara henne. Jag vill se ut som henne. Jag vill ha hennes allt. Hennes musik är konstig och jag förstår inte om låtarna är bra eller bara... obehagliga. Men jag har ändå en girl crush.

I smell like cigarettes and cheap perfume. 
xx

I think we're alone now

Ibland känns det som att det bara är att ge upp. Du är så jävla envis och oroväckande sårad, och jag är så jävla oförstående. Oförstående som i, vad fan försigår i din katastrofalt egensinniga hjärna?
Rätt ut i sanden. Spilld mjölk. Oh well. Monologer, prologer, epiloger, you name it. Jag, jag är protagonisten, men du glider långsamt från ledarroll till biroll. Hoppas du finner situationen av värde. I sure as hell don't.

Med hjärna i upplösningstillstånd, laptop som lider av grand hysteria, och en iPhone med mindrevärdes komplex. Vilket jävla liv. Nästa steg är min kropp. Oops, I broke my fucking back trying to regain composure. Now, hospitalized. Jag har blivit ett monster och kan inte kontrollera mitt humör, alls. Galla i svaljet och skuldkänslor som nålar.

Inget vettigt att skriva idag heller. Ska snart rädda allt jag äger till den externa, och sedan tillbaka till fabriksinställningar. Kuk.

Over and out, peace off.
xx

Hey baby, you're alot older than a baby.

Jag minns inte vad dag 07 är, men listan ligger i lä. Jag ska svara på allt, men är för fan inte en så aktiv bloggare som jag utger mig för att vara.

När jag behöver livsinspiration, och bli pepp, söker jag mig till youtube. Smosh, IanH, tabby24x7, och nu jennamarbles.

Jag hade tänkt skriva mer, kom av mig, hatade livet en stund, och ska VERKLIGEN sova nu. Enjoy some smosh instead of me ranting.



xx

Quick and to the pointless

Rävdemonen gycklar och jag rev sönder huden på min haka. Plötsligt blev en okej-stor inombordare ett hudlöst köttsår som kommer ta veckor att läka. Jag är inte van vid breakouts, och jag är inte vad vid långa naglar.

Personerna som jag inte försöker distansera mig ifrån, distanserar sig från mig. Rävdemonen tar över, och jag har sedan inga vänner kvar. Get behind bars, fucker.

På min lediga dag om en dag ska jag städa. Och städa mig själv. Inpackningar, nagelmåleri och sedan en jävla paus.

xx

And I don't know where I've been

Ont överallt och giftiga spindlar i hjärnan.

Min dator har bettet sig som en jävla idiot de senaste veckorna, vi hatar varandra och den kämpar dagligen för sitt liv. Trots att Balalaika bara är två-tre år gammal är det nog dags för en ersättare. Ikväll ska jag ställa tillbaka datorhelvetet till fabriksinställningarna för säkert... Sjunde gången i hennes korta liv. Så jävla irriterande. Så jävla opålitlig. Jag måste ha varenda fil på den externa, men vad fan skulle jag göra om den externa också pajade? Hela mitt liv sedan tio år tillbaka i en liten plastlåda. Och jag vet att det aldrig är fel på datorn, utan enbart fel på användaren, men vad fan liksom. Lite ska den väl tåla, och jag vill ta ett ordentligt snack med grabbarna som utvecklade Windows Vista. Microsoft skulle behöva en brud som jag. Kanske skulle man bli programerare i alla fall, med mina brains, och mina strategier. Om jag hade kunskapen, skulle jag kunna bygga en helt makalöst fantastisk dator. OCH designa den. Nej för fan. Nästa dator jag köper ska vara en XPS.



Ibland räcker det med en bild, och jag vill döda. Dö.
xx



The fear has got a hold on me.

Alltså... Jag läste igenom inlägget jag just skrev, och insåg att det ser ut som att jag försöker få mig själv att framstå som en daredevil.

Jag är inte så mycket utav en daredevil, men jag är fan inte feg. Det finns saker jag aldrig skulle göra utav ren skräck, men jag skulle nog kunna övertala mig att göra det mesta. Vi "hästtjejer". Som åkte i backen hela vår uppväxt, var med om olyckor, pangade in i träd, ramlade ner i diken, blev stampade på fötterna, klämda mot dörrar och väggar. Vi som har suttit på okontrollerbart skenande hästar i livsfarlig terräng, hoppat över sjuka trädstammar i skogen och klättrat över bergsslätter med ett halvt ton djur under sig. Vi som stått med hälarna nedborrade i gruset för att få hästjäkeln att stanna, men istället skejtat efter och lämnat långa spår i marken.

Jag har ramlat av hästar otaliga gånger, och skadat mig mer därtill. En ridtur ramlade jag av vid två tillfällen, första gången handlöst på rygg på en grusväg, det tog mig en stund innan jag kunde andas igen. Och den andra gången, samma ritt, blev jag avskrapad mot ett träd och plaskade rätt ner i ett lerfyllt dike. Men trots det sitter man där i sadeln igen, med aggresivt adrenalin som gör att det är svårt att hålla i tyglarna. Med skräckblandad ilska och triumf i hjärnan. En slags självdiciplin som är svår att förklara. Och lugnet. Det där lugnet man måste sprida i kroppen för att man ska kunna hantera hästen över huvudtaget.

Verkligen inte en daredevil, men fan så mycket willpower. Det är ett slags fysiskt mod. Sedan, att bestämma sig för vad man ska studera, och vad man ska göra med livet, det är rädsla. Men efter en vecka på sjukhus och sedan två veckor fram och tillbaka för undersökningar, efter att ha fått halva ansiktet förstört och sedan hoppa upp på det där förbannat elaka lilla russet igen, det är mod. Fysiskt mod.

Just fucking saying.
xxx

Dag 06 – Om det här vore min sista dag

Om det här vore min sista dag... Sjukt svårt att leva sig in i situaionen, men jag skulle dra mig undan. Vara ensam, hela dagen. 

Men om vi ska köra det här på ett mer komiskt vis. Om det hade varit min sista dag här på jorden hade jag först spenderat en timme i London. Frukost på The Breakfast Club, och sedan en promenad på stadens gator. Sedan Hawaii, några timmar på havet, det skulle snabbt visa sig att jag var en helt otroligt naturbegåvad surfare. Over to Iceland. Hästar, den snabbaste galloppen över ett kargt fält, med pulsen i tänderna och hjärtat i halsgropen, och sedan ett dopp i en geiser. Framåt eftermiddagen hade jag teleporterat mig till Tokyo. Jag skulle hångla med Gackt, jag skulle äta ramen, jag skulle sjunga högt till melodin vid övergångsstället och jag skulle skrika de ord på japanska jag kan. Jag skulle frottera mig med mina idoler på Square Enix huvudkontor. Jag skulle chilla i Shibuya och jag skulle äta massa sjuka japanska rätter. Jag skulle sjunga karaoke och jag skulle dricka saké och Asahi, och bli så full att det är omöjligt att gå rakt. Sedan skulle jag fridfullt begå seppuku i min fylleyra, om jag får välja min dödorsak.

Elleeeh?
xxx

Dag 05 – Vad är kärlek?

Uh, sigh, hade vi inte just den här frågan?

Kärlek är... Doften av ett nyinköpt plagg, en ledig dag, ett stort glas isvatten. Den första ciggen på morgonen, den är kärlek, och den där lilla snusen runt klockan 10 på arbetstid, den är kärlek.

Kärlek är ett extremt gulligt djur, kärlek är en extremt bra film. Kärlek är när man sitter vaken till gryningen och köttar hjärnan med avsnitt efter avsnitt av en fantastisk serie. Kärlek är när du är med dina närmaste vänner på valfritt ställe med en öl i handen, och hela livet känns rätt. Kärlek är när du är med personer som inte ifrågasätter din fucked up brain. Kärlek är när du är med personer som inte säger korkade jävla saker saker, utan bara förstår.

Studio Ghibli är kärlek. Min systerdotters tjocka kinder är kärlek. Vidjas mule vilandes mot tuttarna är kärlek. Edward Sharpe and the Magnetic Zeros med 40 Day Dream är kärlek. Intern-humor, som råkar vara en av mina fetischer, är kärlek. Och inte för att låta som en läskig scar faced gangster med klackringar och Desert Eagles, men familjen är kärlek.

Budoir, Beivras, Regardless, Sliver, Protagonist, och Morbid. Fina ord med vilka jag har mini-romanser.
xxx

Madness to magnet keeps attracting me



Alltså det där med 7 timmars sömn är ett minne blott. Om 5 timmar ringer väckarklockan.
WELL. Time for big fucking news! Tammy, min kära kusin, har återupptagit bloggandet och det är tämligen fröjd i min hjärna.

Tammys blogg, här.
Read, enjoy and behold, my loves.
xx

No wonder the sound has so much body

Jag tänkte att jag skulle hålla mig till detta formulär för att utplåna noir-prettomonstret denna blogg blivit, men insåg nu att jag behöver mina rader till fritt tänkande. Min blogg, mitt liv, jag gör reglerna.

Jag och Tove har husspöken, eller i alla fall ett som för tillfället går under fyra namn. Berit, Marit, Märta och Greta. Inget läskigt så, bara husspöken. Och ovana, ovana att bo i en lägenhet så stor, och med massor av ljud. Vid tillfällen, som nu, sitter jag med stora hörlurar med RnB på högsta volym för att de där knarren och gnisslen stiger mig åt huvudet. Om det är Rävdemonen, Berit, någon i lägenheten under eller ljud från gatan femtio meter ner är oklart, men det spelar ingen roll. Lady Gaga och Rihanna hjälper mot den där akuta inombordskylan och de intensiva sekunderna av fånigt mänsklig panikrädlsa.

Nej. När en av de få människorna som inte irriterar mig till vansinne inte är around, har jag börjat sova istället. Det var en fröjd, ska jag erkänna, att vakna upp efter 7 timmars sömn. Om jag inte hade levt med min pessimisthjärna hade jag nästan välkomnat morgonen.

Jag vill ge mig själv en smäll på käften och skrika "Make up your damn fucking mind!" i mitt ansikte, och sedan riktigt kicka mig andlös i solar plexus. Så. Jävla. Dum.

Jag har ytterligare två nya favoritord fyi btw. Sliver, och Regardless.
xx


Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

På middag hemma hos mig bjuds det på massvis av kulinariska rätter. Vad sägs om blodig kalvbiff? Oxfilé á la Laursen? En saftig oxfilé kanske?

Nej. In all fucking honesty. Det finns få saker här i världen som tilltalar mig så LITE som matlagning. Det tar tid, är meckigt, och fruktansvärt tråkigt. You're getting dirty and need to control your movements nejtack. Dessutom har jag varit vegeterian i över tio års tid. Vad bjuder jag på för mat? Jag köper någon av mina söta systrar, och den ena bjuder på vegetariskt hokus pokus i form av bönor och shizzle, med kryddar-rörelser som Nigella. Den andra, smygvegeterianen, bjuder på lax, halloumi och zucchinipasta.
Det var det. Jag bjuder på take outs. Har fått en ny deal för Sushi efter att ha vägrat snaska i år. Så ni får möjligtvis sushi. Eller pizza.

Brunch var visserligen roligt att göra, men det är bara kul när man får göra det fint, pytsa upp knepiga substanser i flummiga former. Typ, turkisk yoghurt med honung och hackade valnötter i ett minimalt litet glas. Humoristiskt.
xxx

Dag 03 – Mina föräldrar

Precis som de allra flesta föddes jag med två föräldrar. Däremot, till skillnad från de allra flesta, är mina föräldrar fortfarande tillsammans.

Skulle kunna skriva otroligt mycket fina saker. Men jag tror nästan den meningen får tala för sig själv. Det känns fel, och konstigt, att skriva om sina föräldrar på bloggen på det sättet. Både far och mor är två av de viktigaste personerna i mitt liv, och inga ord i världen kan få ner de känslorna. Pappa är en av de mest händiga, och kunniga människorna jag vet, och mammas fantastiska humor går inte av för hackor.

Apropå föräldrar, det snackas mycket om såna där "Curlingföräldrar", men jag anser att begreppet är myntat av trångsynta, bakomtappade idioter. Om man inte orkar lägga lite energi på sina barn som förälder borde man vara utan. Och om man som förälder inte kan säga ifrån, kanske man borde spendera ett halvår på boot camp. Tacka vet jag mina föräldrar. Inget jävla tjat om curling.

Peace out!
xx

Dag 02 – Min första kärlek

Min första kärlek. Som gav mig hjärtklappning, och fortfarande gör 15 år senare. Han sportar en grön tunika med matchande mössa och vita tights. Och han har allt. Ett koger med eld-, is- och svartmagi-pilar, bomber, pinnar, svärd, sköldar, hookshots, älvor, och en fin häst. Med pilbågen på ryggen och slangbellan i bältet. Världens bästa skrik, trots att han generellt sett är stum, och han har 100 brudar efter sig. Han tar allt som en man, och räddar alla som behöver hjälp. En hjälte i ur och skur. Det spelar ingen roll om det är en ashet lantis-brud eller en äcklig alkoholistgnom i grön babydräkt. Alla får hans hjälp. Min första kärlek och min saviour.

I don't do human love, det är för mesar.
xx

Dag 01 – Presentera mig själv

Jag hatar att presentera mig själv. Jag kommer ihåg första dagen på gymnasiet då alla skulle presentera sig klassen runt, med namn och vad man har för hobby. Jag satt där mellan don Juan i form av en halvt svensktalande latinosnubbe, som longboardat till skolan, och på andra sidan satt fröken teenage slut som nu för tiden har tuttar upp till hakan och sminkar sig som en prostutierad. Jag kände mig malplacerad.

"Hej, jag heter My... Och öh... Jag gillar... TV-spel."

Tystnad. Och en kort stund senare harklar sig vår homeroom teacher med ett tveksamt "Okej."

Det gick sedan vidare, laget runt, och de flesta svarade "Fika med kompisar." "Titta på film". Jag svor för mig själv, varför kan jag inte ens försöka vara normal. Jag hängde med don Juan i några dagar till, sedan bytte jag klass. Nu sex år senare förstår jag inte grejen, jag kan inte beskriva mig själv med någon annan hobbyaktivitet än TV-spel. Möjligtvis knapprande. Och knaprande. Well. Hit it.

Hej jag heter My, jag älskar att snacka skit och haspla ur mig varenda ord som kommer mig för, även om det är totalt osammanhängande och enbart jiberish. Småtjock och halvintelligent men med en ambivalent känsla för stil. Jag kallas ibland för scarface, och är nyberoende av en låt som heter Death av White Lies. Tre ord som beskriver mig - storrökare, ölpimplare och datormisshandlare. Jag hade en period i våras då allt rosa tilltalade mig något ofantligt, nu några månader senare vill jag massakera varenda en av mina skära ägodelar. Jag sover för tillfället i en alldeless för mjuk säng och är mitt uppe i 4 olika tv-shower. Jag har en kamel av plast som heter O-rakel, och O-rakel i sin tur har en papegoja vid okänt namn. När jag bodde i London, the Capital of Filth, retade min kusin mig för min grava OCD-störning. Jag skadar mig ofta, men jag skulle inte gå så långt som att utge mig för att vara en olycksfågel, utan det hela beror på dåligt omdöme. Senast igår pangade jag in i en plastback på jobbet, mina smalben är småblå och deformerade. Varje morgon kommer jag till insikt, min teori om att jag klarar mig på 5 timmars sömn är felaktig, och varje kväll sitter jag uppe till när klockan slår småtimmarna. Mina favoritord för tillfället är följande; Protagonist, Budoir, Morbid och Beivras.

Dag 1, check.
Peace out!
xx

Hello Mary Jane, I can't get you off my brain

Okej. Nu ska jag göra en sån där jävla 30-dagars grej och ta itu med den här bloggen. Fuck pretto-noir, nu kör vi bloggbruden deluxe. Jag har ångerrätt på 10 dagar, och är smått berusad as we speak. Så att ni vet.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Who the fuck am I trying to fool. Oh wtf.
xx

The truth is in the dirt on the ground



Sömnen infinner sig inte.  Jag ska vakna och gå till jobbet om några timmar. Visserligen gick dagens arbetspass förvånansärt smidigt efter en redbull och en dosa Göteborgs Rapé Mini. Vi hade en helt fantastisk DJ, den bästa hittills, om an inte räknar med 90-talspågen. Fick tag på en låt jag letat efter sen jag bodde här på knivsöder med Kickilito för två år sedan.

Och jag kan inte sluta lyssna på Edward Sharpe and The Magnetic Zeros - 40 Day Dream. Jag vill typ... Skrika ut genom mitt fönster och tända eld på mina kläder för att den är så jävla bra. Och då är det inte ens min typ av musik.

Piss off
xx

Dedicated to all of you, all your distractions.

Jag var ute i stallet idag. Jag red, ordentligt, för första gången på år.

Ibland får jag sådana där vämjeliga, kväljande flashes, som att just det. Det var ju det här jag var menad för. Det var den här hästryggen jag växte upp på. Ståendes i stigbyglarna, med tyglara i en hand, i en riktigt snabb, adrenalinframkallande gallopp. Fart. Full kontroll över situationen, men samtidigt ingen alls. Varenda hästmuskel arbetar. Tyglar som känns lite för bra mellan fingrarna. Tretakten, och fyrtakten, som en gammal, allt för välbekant sång som retar mitt huvud till vansinne. Två hjärnor blir en. En välutprövad personkemi, som sträcker sig tretton år tillbaka. När vi båda var barn. Du är gammal nu, och jag borde vara vuxen.

Jag jagar upp dig med min röst, precis som för tio år sedan. Vi springer, för gamla tiders skull, trots att du knappt orkar stå på fötterna när vi äntligen stannar.  Vi springer, för hennes skull.
xx

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0