Freyja Frá Fljotsaholúm

När jag inte mår så här ska jag skriva en lång novell om min älskade häst Freyja som dog idag. Jag ska skriva om när hon tröttnade på skitungarna och släpade dem efter sig i grimskaftet, när hon klättrade över helvetesdiken för att äta nypon, när hon tvärnitade framför varje hinder bara för att jävlas, när hon lärde sig att knyta upp knutar och öppna soptunnor, när hon mitt i en ridtur vände och gick hem med Tove på ryggen, när hon glatt skrittade förbi de läskigaste 3 älgarna i mitt liv, när hon lärde sig att pussas för sockerbitar, när hon effektivt plöjde ner alla som gick i hennes väg, när hon stönade av ilska av att tvingas tölta i den finaste tölten hon kunde, när hon demonstrativt stampade i stallgolvet av missnöje. När hon blev tillsagt att inte skrapa hoven i marken på ridbanan och istället, i uppror mot världen, började skrapa hoven i luften. 

När hon nu, trots att hon hade fruktansvärt hög puls och benen knappt bar henne, hade tid att sparka vattenhinkar omkring sig.

Hur hon alltid visste vägen hem. Hur hon alltid var tillgiven på sitt envisa sätt.

Men framför allt om hur hon uppfostrat en nyskadad, skräckslagen och deprimerad barnunge, och fått henne att våga sitta på en hästrygg igen.

En av mina absolut finaste, bästa vänner. Hon kommer alltid vara min soldat. Vi har haft 14 fantastiska år tillsammans som jag inte skulle ändra för något i världen.

Kommentarer
Postat av: Anders

Ser fram emot det du tänker berätta om din soldat.

2011-05-13 @ 07:22:26
Postat av: Victoria

Hästarna är verkligen sin bästa vän, jag förstår hur du känner... Tungt att mista en vän, men hon kommer ha det bäst på de evigt gröna ängarna! Kram Vicky

2011-05-13 @ 22:07:26
URL: http://dressyrsystrarnas.blogg.se/
Postat av: Anonym

Anders: Jag med.



Victoria: Det kommer hon! Tack för ditt stöd. KRAM

2011-05-15 @ 02:33:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0