Jag kan inte tänka jag står bara här och ler

Ibland underhåller jag mig själv något otroligt. Det finns inget stopp på mig. På mig, och min till en början fejkade idioti. Jag langar lines som är så korkade att jag skriker inombords. Jag skämtar på ett sätt som får mig själv att framstå som helt bakomtappad. Jag beter mig ofta som att jag har en felkopplad hjärna i samma storlek som en valnöt.

De flesta människor jag träffar tar mig för en idiot. En smått efterbliven och smygtjock brud med råttfärgat hår med ett glapp mellan käft och hjärna. Jag och min obehagligt fejkade glättiga ton. Den där idioten jag av någon anledning låtsades vara har blivit till verklighet, och jag kan inte stoppa det.

Jag försöker skylla även denna på Rävdemonen, men det här har han inget med att göra. Det här är bara jag. En sak jag dock insett i denna onda cirkel är att de personer som tar mig för korkad, är själva idioter. Idioter och narcissister. Sådana där osäkra människor som kommenterar folks utseenden och skrattar med vassa tänder när ingen ser.

Jag är på ett djävulskt humör trots en helt okej kväll. Drack en drink efter jobbet medan jag pratade djur med Folkungagatan.

Rävdemonen hälsar fuck the fuck off.
xx

Kommentarer
Postat av: Malin

Hihi jag vill också prata djur med Folkkungagatan. Hälsa.

2011-05-28 @ 10:22:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0