Better living through chemistry

Jag kan inte riktigt släppa det här med min dröm. Som jag hade för ungefär två veckor sedan då jag skrev, här i bloggen, att Freyja hade börjat brinna inombords. Obehagligt men fascinerande på samma gång. Jag var så upprörd när jag vaknade den natten, för att drömmen hade varit så tydlig.

Jag är piggare nu. Har pratat med vänner och jobbat. Jag vill inte längre kräkas när jag tänker på torsdagen. Jag försöker bearbeta de bilder som är mest jobbiga, men de sitter också hårdast, tatuerade.

Jag hade egentligen tänk skriva massor av annat för att verka tuff. Men jag känner mig inte så tuff längre.

xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0