Tattoologist

Fantastiska tatueringar. Jag ska ha.

I'm your man

"Hej! Jag ville bara säga... Vilket jättefint ärr du har!"
"Oh, tack... så mycket!"
"Sånt kanske man inte säger? Men det är verkligen fint."
"Nej, jo! Tack!"

Instinktivt gillade jag henne. Hon var helt darrig av nervositet. En skinny 17-åring med plastväska och spetsiga stövlar. Inga frågor. Inga "Men gud vad har du gjort stackare?". Genuin person, sin plastväska till trots. Men efter 12 år vet jag fortfarande inte vad en proper respons är. Hon var ju bara snäll, ganska underbar till och med. Det känns inte som att ett tack räcker, men det finns inget mer jag kan säga utan att fläka ut mitt privatliv och det är det jag försöker undvika. Jag är en människa, inte en jävla cirkusartist. Men jag ser hur besvikna de blir. De vill alltid ha något mer än tack, som om de har gett mig gåva som jag inte återgäldat.

Andra människor får komplimanger för sina skor. Well, what the freaking frack.
xx

Split the Atom

Tänkte skriva om hästar men jag orkar inte.

Bless.
xx

I'll be your everlasting light

Det är jobbigt när när man viker jeans och inser att det är Cheap Mondays skapare som står mitt emot och bläddrar i motsatt hög. Ojhejjustdetdetvardusomdesignadeallademhärjeansensomliggerpåbordetja. Vad gör man? Kläcker ur sig ett nervöst och gällt "HEJ!" innan man springer till andra sidan av butiken.

Och så behöver vi prata om det här med rosa blusar. Det är nog nu. Jag har två stycken prinsessrosa blusar. Det är två stycken prinsessrosa blusar för mycket. Behöver. inte. dö. av. cravings. vid. blotta. åsynen. av. rosa. blusar. Min smak och min hjärna samarbetar ytterst sällan.

xx

When you see yourself in a crowded room, do your fingers itch, are you pistol whipped?

Idag har jag spelat TV-spel, sett tio avsnitt av Heroes och rökt en cigarett. Är helt out of character these days.

Just nu har jag ont i magen och aspirerande någon-form-av-ångest. Jag lägger mitt liv på is medan jag väntar på bättre tider.

Jag tänker för mycket. Jag borde lägga mer energi på dagens outfit och kommande skoköp, det är ungefär den hjärnkapaciteten jag har. Om jag hade oroat mig för vilken shruggie jag skulle ha haft på mig under morgondagen hade jag kanske kunnat sova de där åtta timmarna om natten.

Waiting and fading and floating away
Peace off
xx

We are on the air right now

Surfing around the web medan jag grinar till Oprah-show och letar jodphurs. Eller skor, överlag. Weekday ska släppa ett samarbete med Palladium imörga och jag ska köpa dem gröna. Förutom mina gigantiska MC-boots har jag använt mammas gamla ridkängor från 90-talet hela vintern. De är bruna jodphurs som är två storlekar förstora och gör helvetesont, och det tar mig 10 minter extra att gå till bussen för att de är svinhala men jag har dem på mig ungefär varenda dag. Jag behöver ett par svarta låga boots som är sköna som fan, och hittade ett par Dr. Martens.
De första ser ut som alla mina andra svarta skor men jag vill ha dem ändå. Och ridstövlarna hittade jag på en ridsport-site och dog lite. Jag skulle aldrig i mitt liv kunna bära upp dem själv men... Fan, ultimata stövlar. Om jag var costume designer.
xxx

Take me to the place I love, take me all the way

Alltså. Om jag just drabbades av ångest från mina unga tonårsår, vilket jag skrev om för ett par timmar sedan, så har jag nu drabbats av ett svårt lyckorus. Tårarna rinner.

Brevpapper, i mängder. Och brev, mellan mig Tammy, och Miranda. Fy. Fan. Vad. Jag. Garvar. Tammy var en mästare på brevväxling. Läste just ett pastellfärgat brev med engelsktalande tjuvar (!!!!!) på, om de bråkiga killarna i hennes klass, där hälften av bokstäverna var bak och fram och några ord oförståeliga. Hon avslutade snyggt med namn och efternamn mitt i en mening. Ahhh I love my life. Too much fun. Det tål att tilläggas att vi var 7 år gamla.
xx

Panic Switch

Jag har fortsatt min galna släng-frenzie. Mitt på golvet har jag en gigantisk hög av nostalgiska skitprylar som ska bort.

Men jag skäms. Jag skäms över mina yngre tonår något fruktansvärt. Allt jag skrivit, allt jag gjort är bara pinsamt. Slängde just en uppsats som jag skrivit i 8:an åt helvete, jag vill aldrig se den igen. Det är inte språket, utan innehållet jag lider av. Likadant med mina gamla bloggar och bilddagboken. Ångestingivande. Jag diagnostiserar mitt yngre jag med massor av psykiska sjukdomar.

Funderar ibland på att radera gamla murdle-bloggen rakt av, men kan inte riktigt förmå mig.

xx

Some live some die in the name of a Samurai

Jag skulle skriva något på min blogg idag, jag tänkte på det på jobbet. Men nu kommer jag inte ihåg vad det är. Jag och Tove beställde hem massor av DVDer från discshop.se, bästa hemsidan, häromdan, och jag har snart sett dem allihop. Järnjätten idag. Den är helt underbar, förvisso extremt amerikansk, och Jennifer Anistons röst är med, men trots dessa stora motgångar är den grym. Jag vill också ha en egen iron giant.
Prince of Persia, Jawbreaker, Titan A.E och Jarhead är de andra filmerna som saknats i min samling, men nu tillhör den.

xxx
Peace Off

Mahatma Gandhi

Hamnade i säng klockan fem igår, trots att jag var ensam hemma och uttråkad. Idag vaknade jag vid halv 10 och segade mig lite innan jag mötte upp Cim för en brunch på String. Senare köpte jag en avskyvärt rosa blus, sen kollade vi på 4 jävla filmer, sen drack jag två groggar här hemma i hushållet där det är fest.

Sen tog jag smärtstillande och antiallergi-pillz och nu ska jag sova till den fantastiskt ojämna basen av den där indiska låten.

Min dag i två stycken.

xx

You want me to give you more of me

Jag skrev just "Happy Birthday babes!xx" till en ex-kollega från London och fick ett svårt styng av något som känns som ungefär lite kanske saknad. Hon var en av få av mina kollegor som jag verkligen gillade. Fan vad hon kunde hålla låda och fan vad vi hade roligt.

Har precis kommit tillbaka från en AW med Torleif. Jag frågade busschauffören på helt fel buss om den anslöt till min buss närmre orminge. Visst gjorde den det, sade busschauffören.  Jag hoppade av på stationen där de skulle ansluta sig, och väntade. Och väntade. Sen kom en nersläckt buss och jag fick skjuts, helt ensam, till min station och gick på rosa moln hem. Det gör inget att jag fick böter den andra dagen, den här chauffisen var fab. En egen SL-buss till sitt förfogande.

xx

RSS 2.0