No wonder the sound has so much body

Jag tänkte att jag skulle hålla mig till detta formulär för att utplåna noir-prettomonstret denna blogg blivit, men insåg nu att jag behöver mina rader till fritt tänkande. Min blogg, mitt liv, jag gör reglerna.

Jag och Tove har husspöken, eller i alla fall ett som för tillfället går under fyra namn. Berit, Marit, Märta och Greta. Inget läskigt så, bara husspöken. Och ovana, ovana att bo i en lägenhet så stor, och med massor av ljud. Vid tillfällen, som nu, sitter jag med stora hörlurar med RnB på högsta volym för att de där knarren och gnisslen stiger mig åt huvudet. Om det är Rävdemonen, Berit, någon i lägenheten under eller ljud från gatan femtio meter ner är oklart, men det spelar ingen roll. Lady Gaga och Rihanna hjälper mot den där akuta inombordskylan och de intensiva sekunderna av fånigt mänsklig panikrädlsa.

Nej. När en av de få människorna som inte irriterar mig till vansinne inte är around, har jag börjat sova istället. Det var en fröjd, ska jag erkänna, att vakna upp efter 7 timmars sömn. Om jag inte hade levt med min pessimisthjärna hade jag nästan välkomnat morgonen.

Jag vill ge mig själv en smäll på käften och skrika "Make up your damn fucking mind!" i mitt ansikte, och sedan riktigt kicka mig andlös i solar plexus. Så. Jävla. Dum.

Jag har ytterligare två nya favoritord fyi btw. Sliver, och Regardless.
xx


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0