I think we're alone now

Ibland känns det som att det bara är att ge upp. Du är så jävla envis och oroväckande sårad, och jag är så jävla oförstående. Oförstående som i, vad fan försigår i din katastrofalt egensinniga hjärna?
Rätt ut i sanden. Spilld mjölk. Oh well. Monologer, prologer, epiloger, you name it. Jag, jag är protagonisten, men du glider långsamt från ledarroll till biroll. Hoppas du finner situationen av värde. I sure as hell don't.

Med hjärna i upplösningstillstånd, laptop som lider av grand hysteria, och en iPhone med mindrevärdes komplex. Vilket jävla liv. Nästa steg är min kropp. Oops, I broke my fucking back trying to regain composure. Now, hospitalized. Jag har blivit ett monster och kan inte kontrollera mitt humör, alls. Galla i svaljet och skuldkänslor som nålar.

Inget vettigt att skriva idag heller. Ska snart rädda allt jag äger till den externa, och sedan tillbaka till fabriksinställningar. Kuk.

Over and out, peace off.
xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0