Dedicated to all of you, all your distractions.

Jag var ute i stallet idag. Jag red, ordentligt, för första gången på år.

Ibland får jag sådana där vämjeliga, kväljande flashes, som att just det. Det var ju det här jag var menad för. Det var den här hästryggen jag växte upp på. Ståendes i stigbyglarna, med tyglara i en hand, i en riktigt snabb, adrenalinframkallande gallopp. Fart. Full kontroll över situationen, men samtidigt ingen alls. Varenda hästmuskel arbetar. Tyglar som känns lite för bra mellan fingrarna. Tretakten, och fyrtakten, som en gammal, allt för välbekant sång som retar mitt huvud till vansinne. Två hjärnor blir en. En välutprövad personkemi, som sträcker sig tretton år tillbaka. När vi båda var barn. Du är gammal nu, och jag borde vara vuxen.

Jag jagar upp dig med min röst, precis som för tio år sedan. Vi springer, för gamla tiders skull, trots att du knappt orkar stå på fötterna när vi äntligen stannar.  Vi springer, för hennes skull.
xx

Kommentarer
Postat av: Malin

Fint.

2011-07-10 @ 16:37:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0