You think I ain't worth a dollar, but I feel like a millionaire

Idag kunde jag inte andas när jag vaknade. Det var en panikartad sömn och en mycket förvirrad morgon. Jag fick pappa att skjutsa mig till vårdcentralens akutmottagning. Det gick snabbt att få en tid, och dom sade precis vad jag visste att dem skulle säga.

Jag fick inhalera vemfanvetvad, längre än vanligt, och så shotta en chockdos med kortisontabletter. Jag kan andas lite bättre nu, och känner mig tryggare efter ett fruktansvärt dyrt besök på apoteket. Pappa hade fått en bonuslön. Den gick till mina mediciner.  Tragiskt liv vi lever.

Sedan gick vi runt för att införskaffa mat i OC, och mitt i fredagskaoset, snarare hörde vi än såg, en mycket ung man med en barn-kundvagn som riktigt vrålade melodin till Ronja Röverdotter medan han rejsade upp och ner längs frysdiskarna. Han märkte inte att halva butiken glodde på honom, blickar blandade med fascination och hat, medan hans barnastämma ekade mellan varuhyllorna. Peace, bless and you go dude! Don't let the world hold you back. Önskar att han hade varit min.

Jag ska bli frisk nu.
xx

Kommentarer
Postat av: Gun

Ok

får jag föreslå en kur på mycket gröööönt, frukt

samt minimalt med socker och vitt mjöl?

2011-02-12 @ 12:26:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0