Now I wanna be your dog

Jag var sänkt redan i London, och ända sedan jag kom hem har jag känt mig som ett spöke. Ett sjukhusbesök senare, mediciner och en helgs vila och jag har aldrig känt mig mer... normal. Jag har lekt med Spotify hela helgen, morgondagens outfit är framlagd, jag är ren. Jag har faktiskt lust att ta mig utanför huset. Min hy är inte grå längre, och för en gångs skull känns det som att min hjärna fungerar någorlunda. Jag hoppas denna lilla livspepp håller sig till morgondagen.

Jag har börjat spela Shin Megumi Tensei: Persona 4. Och mitt liv känns alltid lite mer komplett med en spelkontroll i handen, även om jag mestadels sitter i min lilla skamvrå och morrar åt karaktärerna när de inte lyder mig. Något som jag däremot skulle kunna dedikera en hel uppsats till, är amerikanarna och deras fantastiskt fåniga voice actors.  Jag och Molly härmade karaktärerna och deras breda Cali-accenter i flera timmar under gårdagen. Det värsta är de japanska namnen med amerikanska utalen. "Dojima" blir "Doeejeimaah". "Nanako" blir "Nahnahkoe". "Yosuke" blir... Yeah yeah, you catch my drift.

Chie, Murdle Owen (epic win), Yosuke.


På ett sätt känns det här med rösterna okej till PS2-spel, men jag tycker att man borde få välja språk själv i de senare upplagorna till de senaste konsollerna. Typ, Final Fantasy Versus XIII, please skona oss från The Americanos. FFXIII blev förstört på grund av just, röstskådespelarna. 'Nuff said.
Bless
xxx


Kommentarer
Postat av: Kim

Påminn mig att inte introducera min kompis som absolut måste se Anime med engelsk dubbning

2011-02-14 @ 13:44:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0