Miranda that ghost just isn't holy anymore

Inlägget nedan är skrivet i ett aningens berusat tillstånd, egentligen var jag inte ens full, bara lite salongsförvirrad. Såhär i min nykterhet inser jag dock att posten är i princip oläslig. Men det är skitsamma, det får vara kvar. Nu är det sovardags. Idag har jag jobbat, blekt en slinga i håret och införskaffat en röd hoodie.


Life's gööd. Bless out!
xxx

You got me walking on the moon

Först jobbade jag. Sen träffade jag Cim och vi gick på restaurang, vi åt en varsin Fisk Mix (läskigaste namnet ever) och drack drinkar. Sen gick vi vidare och drack ännu mer drinkar och sen öl. Sen kom Bella och sen mer öl. Nu är jag hemma, men det var egentligen inte det jag skulle skriva.

När jag och Bella skildes åt i slussen hade vi lite ruckus för oss, flamsade lite, kramades lite och jag steppade lite. Sen sade vi adjö, jag vände på klacken och började gå mot mitt håll, framför mig gick en typisk överklasskvinna från nacka. Hon hade kanske hört oss, när jag gick där på perrongen i harmoni efter avskedet vände hon sig om och såg på mig. Hon synade mina krigarprinsessajeans uppifråm och ned. Sedan blev hon stel, vände sig tillbaka och fortsatte gå. Jag fortsatte gå, fortfarande bakom henne. Men vad gör kvinnan om inte tar tag i sin väska. På ett beskyddande sätt. Lägger armen om den i ett fast grepp.

Ser jag ut som en jävla väskryckare? Ser jag ut som en iskall, skicklig rånare? Jag klär mig visserligen trashigt, men kom igen. En halvvinglandes blondie i pälsjacka och jodphurs. Snälla rara. Vilket hot jag utgör!

Sultans of swing

Hur kan en halv concelaer och en nytvättad pläd försvinna spårlöst? Jag tror det finns ett svart hål i vårt hus som slukar prylar och spottar ut dem i Afrika. Skulle det räknas som välgörenhet i så fall?

Jag började städa... Men... Ja, sängen är i alla fall nybäddad. Jag passar på att spela musik på högsta volym och hoppas att grannarnas ungjävlar har mycket ljud för sig att de inte störs. Vi har ett dilemma, jag och mina grannpojkar. Jag gillar att spela musik klockan 10 på kvällen när dem vill sova. De gillar att springa omkring, skrika och kasta saker klockan 7 på morgonen när jag vill sova. Dilemma, dilemma.

xx

Blossoms and Shadows

Okej jag typ dregglar. Lian Hearn har skrivit en till bok, som har release i ungefär april. Det kommer bli ett fruktansvärt bra bokår.
xxx

We don't have any coke, but there's a pepsi machine down the hall!

JAG ÄR TVÅ SEKUNDER FRÅN ETT RASERIANFALL. RAGE BLACKOUT. Needs to calm the fuck down. This is not good for my blood pressure.

Imorgon - Persona 4, tvätta, städa, duscha, och sedan Opera. Idag - Jag sulade en grapefrukt på Molly efter middagen. Hon gjorde tillbaka-kaka och nu har jag ett blåmärke på låret. Fair play, man blir nästan stolt! You've learned well, my young padawan!

Vi såg True Romance ikväll. Jag älskar Alabama, hon är den bästa karaktären i mannaminne. Jag ska gå ner 15 kilo, klippa av mig håret, ha bröst överallt och konstant bubbla av skratt.

xx

Fire coming out of the monkey's head

Jag känner inte igen mig själv i spegeln. Jag har sett jättekonstig ut och känt mig jättekonstig i flera dagar, och igår insåg jag att det är medicinerna. Mitt kött är liksom... löst. Typ som jag har påssjukan i hela kroppen. Den kuren, den starkaste medicinen, är slut nu, så det går förhoppningsvis tillbaka snart. Jäkligt skum känsla bara, som en gummi X-men utan superkrafter. Mitt ansikte hänger och mina muskler är vattenfyllda. PLÖ!

Jag tror jag är på gång med något. Vid tolvslaget satte jag mig vid datorn, med absolut inget att göra. Och så kom det. Någon jäkla idé på hur jag ska starta det jag vill skriva. Ur vems synvinkel historian ska vara, varför karaktärerna är som dem är, och en liten aning om hur jag ska beskriva "The Insanity". Allt liksom föll på plats och det ganska snabbt. Jag ska inte avslöja för mycket heller, det kan vara en tillfällighet.  Men det, för att inte låta allt för narcissistisk, är sjukt tillfredställande när ens vilda fantasi för en gångs skull yttrar sig i något som inte är enbart okontrollerat jibberish.
xx

When I Grow up

Tekopp från Lloret de Mar. So darn me.

Jag höll just på att spraya mammas dator med en munfull Earl Grey. Min lillkusin, Kim, har tagit upp sin blogg igen och den är så rolig att jag sitter och väser och rosslar i min ensamma lilla skamvrå.

"Det viktigaste är att när han var tyst och andades så andades han på ett specielt sätt som fick din själ att skrika i ren smärta. Det var fan det värsta jag varit med om i hela mitt liv på arenan. Och skapellen jag använde för några sekunder sen fanns inte där! Så jag försökte panikslaget ha ett poker ansikte på mig för att dölja smärtan som mina öron led av. Det var alltså ljudcancer i den renaste formen." - The Vidya - Don't fucking miss it.


Nu ska jag berätta om mina syndiga Earl Grey-stunder. Earl Grey, två sockerbitar, mjölk och en skiva citron. Nu har jag berättat om mina syndiga Earl Grey-stunder. Som är godare utan citron.

xx

The morning rain clouds out my window, and I can't see at all

Kom hem från Tove ute i Hornan för en stund sedan. Fick något slags inspirationsdamp och började skriva en jävla fan fiction på en av mina egna karaktärer, på engelska. Det är vad jag gör såhär på tisdagsnätter, sitter med pepparkakschokladkaka-smakande spya i halsgropen och skriver om svettiga halvjapaner som slåss i skogen. Och lyssnar på Spotify.

xx

Daddy gonna buy you a mockingbird


Jag har sportat många looker i mina dagar. Och herre-min-ge vilken effing poser. Men det gör inget. Jag sitter och lyssnar på Eminem, sade jag att jag gjort en fab playilst på Spotify? Ja? Check it out, motherfucker. Goes under the name of ~*¤MuRdLe'S oFfiCiAl¤*~.

Efter år av Spotify-motarbetande har jag blivit smått... besatt. Ohälsosamt, fast ändå hälsosamt. Herregud jag har för mycket hostmedicin, treo och astma i blodet för att funktionera för tillfället. Sova. Nu.

Men All Saints är så jävla bra.

xx

Now I wanna be your dog

Jag var sänkt redan i London, och ända sedan jag kom hem har jag känt mig som ett spöke. Ett sjukhusbesök senare, mediciner och en helgs vila och jag har aldrig känt mig mer... normal. Jag har lekt med Spotify hela helgen, morgondagens outfit är framlagd, jag är ren. Jag har faktiskt lust att ta mig utanför huset. Min hy är inte grå längre, och för en gångs skull känns det som att min hjärna fungerar någorlunda. Jag hoppas denna lilla livspepp håller sig till morgondagen.

Jag har börjat spela Shin Megumi Tensei: Persona 4. Och mitt liv känns alltid lite mer komplett med en spelkontroll i handen, även om jag mestadels sitter i min lilla skamvrå och morrar åt karaktärerna när de inte lyder mig. Något som jag däremot skulle kunna dedikera en hel uppsats till, är amerikanarna och deras fantastiskt fåniga voice actors.  Jag och Molly härmade karaktärerna och deras breda Cali-accenter i flera timmar under gårdagen. Det värsta är de japanska namnen med amerikanska utalen. "Dojima" blir "Doeejeimaah". "Nanako" blir "Nahnahkoe". "Yosuke" blir... Yeah yeah, you catch my drift.

Chie, Murdle Owen (epic win), Yosuke.


På ett sätt känns det här med rösterna okej till PS2-spel, men jag tycker att man borde få välja språk själv i de senare upplagorna till de senaste konsollerna. Typ, Final Fantasy Versus XIII, please skona oss från The Americanos. FFXIII blev förstört på grund av just, röstskådespelarna. 'Nuff said.
Bless
xxx


Shin Megami Tensei

Molly har haft städ-damp hela dagen. Hon har rivit runt i lådor, tvingat familjen att slänga massor av saker, och kaoset ser faktiskt mindre kaosartat ut. Nu hjälpte jag henne att ta itu med den förbannade tvättstugan. Alla tycker det är så konstigt att vi har en tvättstuga i vårt hem, men trots det aldrig tvättar. Jesus Malone, kom hem och se den jävla tvättstugan och ni skulle förstå. Om man är mer än en åt gången kan man inte röra sig. Planeringen är avskyvärd, och den är formad utefter en person, Mamma. Vilket visserligen är förståeligt då hon haft den för sig själv i över 20 år. Om man har tvättat något, och det hängt upp det på tvättlinan (som sitter svindlande högt upp, jag får migrän av att vistas där inne) så försvinner det på en gång. Ett halvår senare hittar man plaggen ihopskrynklade i tvättkorgen.

Det är liksom... ett döende koncept, och därför sitter jag och googlar Tvättstugelösningar. Men alla är lika dumma. Jag tror det är dags att börja klättra på hyllorna och rensa ännu mer. Det är galet hur en familj kan ha så fruktansvärt mycket saker i sitt hem. Vi skulle kunna vara med i en sån där amerikansk doku-såpa där de rensar ur folks hem och hittar fekalier under mattorna.

Jag tror mitt rum är värst. Jag såg en bild i ett album på Facebook igår.


Vackra människor, men nevermind dem, Kolla rummet i bakgrunden. År 2006 var jag frisk och mitt rum var inte belamrat med SKIT. Nu för tiden består utrymmet av lite golvyta, sedan 1000 smycken och kläder och accessoarer och saker som hänger och står överallt. Prydnader. Askar. Buddor och David. Djur. Leksaker. Souvenirer. Fan vad pengar kan skada en människa. Jag tror det är dags att jag tar i med hårdhandskarna. Rensa ut skiten, för i helvete. Försöka ha enbart Böcker och DVDer i bokhyllan. Sedan är ju möbelemanget olika, men det var ljusare, fräschare och mindre belamrat. Måste en människa ha en miljon väskor och bord och stolar och högtalare för att överleva.

Kanske dags att byta inredningsstil från Professor Umbridge till Japansk minimalism. Samtidigt är det det där kramset jag älskar. 

Åh. Suck. Die motherfucker.

Akai Usagi

Efter sjukhusbesöket sov jag som en död. När jag vaknade, timmar senare, låg jag med ryggen mot TVn och hörde ett språk jag inte borde ha förstått. Dock förstod jag varenda ord han sade. Jag tror jag drömde, jag kan inte japanska, men det var några underbara sekunder. Som om jag var tillbaka i mitt riktiga liv, där de pratar mitt språk.

Jag satte på mammas dator och började kolla på Peacemaker Kurogane. Sedan läste jag ut andra Otori och imorse började jag spela Persona 4. Jag har aldrig varit mer sugen på Japan. Nipponspiration. Wapanese. Japanbe.
xx

You think I ain't worth a dollar, but I feel like a millionaire

Idag kunde jag inte andas när jag vaknade. Det var en panikartad sömn och en mycket förvirrad morgon. Jag fick pappa att skjutsa mig till vårdcentralens akutmottagning. Det gick snabbt att få en tid, och dom sade precis vad jag visste att dem skulle säga.

Jag fick inhalera vemfanvetvad, längre än vanligt, och så shotta en chockdos med kortisontabletter. Jag kan andas lite bättre nu, och känner mig tryggare efter ett fruktansvärt dyrt besök på apoteket. Pappa hade fått en bonuslön. Den gick till mina mediciner.  Tragiskt liv vi lever.

Sedan gick vi runt för att införskaffa mat i OC, och mitt i fredagskaoset, snarare hörde vi än såg, en mycket ung man med en barn-kundvagn som riktigt vrålade melodin till Ronja Röverdotter medan han rejsade upp och ner längs frysdiskarna. Han märkte inte att halva butiken glodde på honom, blickar blandade med fascination och hat, medan hans barnastämma ekade mellan varuhyllorna. Peace, bless and you go dude! Don't let the world hold you back. Önskar att han hade varit min.

Jag ska bli frisk nu.
xx

I'm designer


Are you aware of the shit that's currently spilling from your lips

Everyone here is crazy

I'm the one when you call "Who's there?" I am the wind blowing through your hair.

Mamma köte fyra gosedjur. Jag tror hon hade tänkt ge dem till bebisen men jag tog en. Björnen. Enligt lappen heter den Sequoia. My homeboy, och han är en ginger med ris i baken. Precious.

Hello Mary Jane, I can't get you off my brain

Jag sitter och läser en blogg om en tjej som flyttat till Tokyo. Sättet hon skriver på är fantastiskt, hon visar dessutom bilder. Det värker. Som en knytnäve i magen, ett strypgrepp runt halsen och ett slag av isande hopplöshet. Hjärtslagen känns i gommen.

Jag lyssnar på lite för hög musik och sitter med benen i kors på min säng. Det är lördag men jag är för bakfull för att ta tag i någonting. Inte ens Converge hjälper idag.


Ibland känns det inte värt det. Och i nästa sekund kan jag inte tänka mig något annat. Min hjärna förblir onåbar och oförstådd.

xx

I love my life as a Dickhead

När jag jobbar så är jag ganska ihärdig, till och med nitisk, om jag får säga det själv. När jag är ledig är jag totalt tvärt om. Jag skulle precis gå ut för en sista cigarett innan sängtid, och mina ben skakade av anstränging. Av att stå upp. Helvete vad ska jag göra med mig själv.

xx

RSS 2.0