Jag dyker upp och försvinner med svansen mellan benen, med näsan i vädret och foten i klaveret

After work idag igen. Först gick vi till något nytt och obehagligt ställe på drottninggatan, och sedan en kort sväng förbi Dovas innan vi insåg att det var för fullt. Styrde stegen mot Galaways, där det till vår belåtenhet fanns både sittplatser och öl. Och där stannade vi.

Jag är inte en god medmänniska för tillfället. Trött på allt. Kastar larm på folk, tar inget seriöst och driver med mänskligheten. People = Shit, som Slipknot skulle sagt för många år sedan. Jag är trött på alla jävla idioter, jag kommer ofrivilligt döda någon.


Do you want to take a life do you want to cross that line

Jag har fått telefonen nu. Den är fantastisk, och jag döpte den till Barbro. Hästspelmissbrukare igen.

Jag trodde inte man kunde få panikångest av att spela Zelda, men vilken stress jag just genomlevde. Hade 1 av 13 saker kvar att hämta och Link flängde omkring på skärmen medan jag nästan kved av ångest. Tidspressen, och att bli jagad, är det som knäcker mig. Hade typ läget under kontroll innan jag av misstag, i en av mina knapptryckarfrenzies, råkade lämna stället och allt som jag samlat raderades.

FUCK YOU LINK. Fuck you. Och Wii:et kan dra åt helvete det med, kommer aldrig vänja mig vid allt det där viftandet.

Julrean är i full fart på jobbet och min kropp pallar snart inte med. Bakfull på morgonen, adrenalinfrossa på lunchen, febersvett på kvartsrasten, och sedan däckade jag till sist på soffan hemma. Efter att ha hetsätit en Ben & Jerry's half baked, som är min nya favorit. Min hals värker efter 8 timmars skrikande.

Love ya bitches! Not.

No one loves me, and neither do I.

Ligger äntligen i sängen efter en lång dag. Jag sade att jag skulle klippa mina vidriga naglar när jag kom hem, men jag är full och orkar inte. Trots en helt otrolig pepp lyckades jag håll mig till tre stycken öl, även om ölen på Dovas gör en mer bakfull än 5 öl på vilket annat ställe som helst. Men värme i blodet och glitter i kroppen vilket som.

Min lön är puny. Vi i handels får vår lön idag, denna juletiders månad, och jag blir ta mig fan deprimerad. Jag vill ha en ny iPhone, men om jag köper en är det kört. Talade just om detta med Tove och Emilia. Sedan början av augusti har jag haft en surf-telefon, men är redan hooked och min överlevnadsinstinkt börjar avta. Jävla London-tattare. Vad gör man när man desperat måste IMDB:a eller Wikipedia något? De där 10 minuterna mellan när maten är slut och du måste in i butiken igen? Den där olidliga kvarten då du väntar på bussen? Kan lika gärna gå i ide. Tacka fan för resten av min elektronik, och förhoppningsvis tackar jag dessutom fan för avbetalning. Julklapp till rara mig själv, och allt liknande.

xx

Peace off!

Alfahonan

Peculiar. Malin lider av en sjukdom där hon går loss med pincetten stup i kvarten, och noppar hårstrån där det inte ens finns hårstrån. Jag insåg när jag betraktade mitt gråtmilda ärröga i spegeln att jag måste noppa bort lite ögonfransar. Jag tog min lilla himmelsblå dyrgrip och började noppa. Använde min förstoringsglasspegel likt en kirurg, till och med bakom ögonlocket fanns det små jävliga hårstrån. Kanske slutar det rinna snart, nu när de är borta. Det känns bra, men vid ett tillfälle blev jag lite väl ivrig och grep tag i hela ögonlockskanten. Det svider.

Jag är rastlös och kan inte sova. Det känns som att allvaret börjar imorgon, då jag är tillbaka på jobbet på riktigt. Kan inte bestämma mig för om jag längtar, eller ångestar.

xxx
Peace off!


You dress all messed up and your hair is too long

Det är roligt hur det finns en speciell genre män, en klan, i alla länder i alla städer. De sitter inne på, vad de tror är, fem livstiders visdom, och de är inte blyga med att dela med sig. Dessa män är tråkiga, de har tråkigt, och de lever i en slags vidrig översittar-fantasi där resten av världens befolkning kan liknas med kackerlackor. Allt som händer runt omkring dem är fel och fucked up, trots att personen i fråga gjorde samma sak själv tio minuter tidigare. De dömer, de hatar, och de socialiserar sig med en väl inövad sarkasm. De försöker, låtsas och tror sig vara cyniker. Som om de har vart med om så jävla mycket här i världen. Detta inbillade eviga lidnande.

Och vem är man, att komma och säga något annorlunda? Hur kan en dum brud som bara kan läppglans och kläder ha något att komma med.

xxx

Ps. Det värsta är att om jag var född till man, skulle jag ha varit klanledaren.

RSS 2.0