Get on with the show, I'm calling London

Jag har stört mig som in i helvet på en sak idag. En sak mainly, det vill säga, det ligger i min natur att störa sig på allt. Jag har tagit ganska mycket bilder här i England, inga epic, inga bortom fantastiska bilder. Men ändå ganska många bilder som är roliga att ha i framtida syften. När jag lägger in bilderna i datorn måste jag leka med dem i Windows Photo Gallery, beskära, ljusstyrka, färger, kontraster. När man sparar bilden är det liksom "orginalbilden" som ändras istället för att göra en kopia med den nya bilden och låta originalet vara ifred, det går att återställa, men det är fortfarande originalet som är omsparat. För att ge ett exempel, jag hade ett helt inlägg i bloggen tidigare med bilder där jag hade dragit upp kontrasten och ljusstyrkan, alla ser ut som spöken, no harm med lite lek, tänkte jag, det ligger ju trots allt en back up-bild gömd på min hårddisk, man kan ju trots allt återställa bilden. JÄTTECLEVER ÄNDA TILLS DENNA TANKE ALDRIG SLOG MIG NÄR JAG FORMATERADE OM DATORN EFTER ATT HA FLYTTAT ALLA BILDER TILL MIN EXTERNA. Jävla skithelvete, nu sitter jag med 10 mappar med överredigerade bilder men inga original. Fucking hell.

En annan sak som fascinerar mig dock är att människor nu för tiden kan skriva en text med hjälp av ett tangentbord snabbare än vad man egentligen borde kunna tänka. Jag måste sluta skriva för att hinna med min tankegång. Mina fingrar dansar likt fem kvicka illrar över tangentbordet. Jag erkänner att den meningen var svår att skriva dock, ovana ord.

Fruktansvärt kladdigt inlägg, och jag orkar inte rätta det eller formulera mig finare, jag är alldeless för psykiskt labil, primitiv och obildad idag.

En stor blöt kyss. Not.
xxxx

PS. Tammy & Fred kommer på Torsdag och jag dör lite av lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0