Seas would rise when I gave the word

Min hals rosslar och för bara en halvtimme sedan trodde jag att jag skulle däcka när jag hängde på köksbänken. Jag var så trött att jag inte orkade tvätta bort mitt ansikte.

Väl i sängen är jag klarvaken. Ibland undrar jag vart gränsen går. Jag tror det är något undermedvetet. Dr Reid, please profile me.

Vrede är något som ligger mig nära. Av alla mina dödssynder ligger den överst, bubblandes,  precis under ytan. Min stubin är kortare än någonsin. Ibland börjar det koka i mig av små obetydliga, omärkbara händelser och ord. Jag vill bara tillfoga smärta. Slåss. Blir slagen. Mina fingrar lyder mig inte, min blick flackar och jag spänner hela kroppens muskler och pressar samman käkarna tills det knakar i tinningarna. Den ligger för nära nu. Vreden är alltid där i ett litet hörn. Vitglödgad vrede. På lur. Alltid.

Fright.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0