Virtual insanity

På Landsdowne of the Marquis, jag valde strategiskt de nördigaste bilderna jag kunde hitta.

Jag ska försöka börja bloggifiera mitt liv så mycket som möjligt dessa dagar. Jag har dillat om det i veckor till Malin, men det blir aldrig av. Nu ska det bli av.

Något annat som jag formulerat i mitt huvud länge är Michelle Phan och hennes nystartade TV-spelskanal på Youtube. Press Start, heter den.

När det kommit ut att jag spelar TV-spel blir jag tagen för en gamer-girl. Jag hatar det. En gamer-girl är de där brudarna som gillar TV-spel för att det är lite hett i vissa kretsar, de spelar lite Cooking Mama på sina DS, spelar Super Mario på Wii, tittar på när deras pojkvänner förlorar på Halo. Eller så har de spelat lite Final Fantasy, och på sin höjd några timmar av Zelda.

Jag är verkligen ingen gamer-girl, jag är ingen hard core-gamer heller, men väldigt många timmar av mitt liv har lagts på TV-spel. Jag är en ganska avarage gamer, urkass när det kommer till att lösa pussel, men grym när det kommer till action.  Jag ser inte ut som en gamer och manliga gamers förundras till tusen att jag har spelat, och bemästrat, massvis av spel. Jag vet vad de pratar om när de nämner mindre kända titlar. De kan inte riktigt tro på det. Och nu kommer Michelle Phan, med sina excentriska accessoarer och Make Up Tutorials, och ger sig ut för att vara en gamer. Jag kan inte riktigt tro på henne. Men jag hatar mig själv samtidigt för jag vet hur frustrerande jag är, och när hon snackar så märker man att hon kan en del, även om det är 80% Final Fantasy. Hon är en gamer och jag försöker acceptera det. Det behövs mer gamers av det kvinnliga könet som inte är gamer-girls.

Gamers unite!
xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0