No I can't put the needle in



Idag har jag gjort absolut ingenting. Criminal Minds som Tove köpt på box är slut, och det är helt enkelt inte samma sak att titta på en grynig streaming med Japansk sub och TV-kanalens logga i fetstilt kanji som täcker halva skärmen.

Jag fastnade framför min gamla blogg tidigare idag. På den tiden var jag en TV-spelskaraktär i mitt huvud och hela livet var spännande och jag var Happy-go-lucky och ett masochist-aggro i modekläder. Jag tror den distinkta skillnaden mellan mitt nutida jag och mitt fyra år yngre är att jag växte upp. Jag blev oseriös fast med färre bokstavssymptom. Jag tog ansvar och blev tråkig. Jag utvecklades inte till den personen jag ville bli. Jag är fortfarande karaktären i huvudet, men inte alltid. Ibland får jag små infall med snappy retorts som chockar kollegor till uppspärrade ögon och skratt. Ibland sätter jag på mig det där nitarmbandet med gammelrosa päls. Ibland tror min hjärna att den är arton år gammal igen, med humörsvängningar och My Chemical Romance-baserade sänkor. Men oftast är min hjärna helt tom.

Experience is a brutal teacher, but you learn. My God, do you learn.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0