I could really use a wish right now

Min hjärna bultar något fruktansvärt och det tjuter i mina öron. Jag är pepp som in i helvete, men som jag säger varje gång jag ska åka någonstans, att packa är det absolut värsta jag vet. För det första är det svårt som fan, för det andra så är det bara sjukt jobbigt, min hjärna är inte strukturerad nog för att styra ihop en packnings-session. Jag blir yr, arg och okoncentrerad. Jag kände mig nöjd, och så nästa sekund inser jag att min ena väska måste väga någonstans runt 50kg, och då är inte ens de tyngsta sakerna nerpackade. Fucking hell. Jävla skit. 

Jag tror jag skiter i det här och lägger mig.

Baby.
xx

Lethal injection or swing from the rope if you dare

Jag vaknade upp med flimmersyn efter 5 timmars fylledrömsångest och kastade mig in till kylen för att klunka Coca-Cola. Mitt rum ser ut som ett helvete. Fylleröj. Som fan. Vi betalade 120 kronor för att gå in på debaser när klockan var 02:15. På vägen hem var vi störda, jag tror vi skallade varandra typ 3 gånger på bussen och SL-vakterna stirrade på oss som att vi var drabbade av något svårt.

Jag svor över hur jävla många smycken jag hade på mig och hur lång tid det tog att få av dem innan jag däckade i sängen.

Seriously fucking already!!

PSP, my new boyfriend!! Oh he is pretty.

Hotch, I was a twelve-year-old child prodigy in a Las Vegas public high school. You kick like a nine-year-old girl.

Alltså jag dör inombords varje gång jag tänker eller ser på Thomas Gibson. Efter en hel förmiddag med Criminal Minds överraskades jag med ett avsnitt Dharma and Greg såhär på kvällskvisten. Åh. Aaah. Ge mig Thomas Gibson. Ibland tror jag att han är bättre än Link. Han är en Man personifierad.

Jag har tvättat tre tvättar, putsat skor och nu sitter jag med block och penna i hand för att styra upp mitt liv. Mitt kommande liv. Jag är dessutom stolt ägare till ett sprillans turkost PSP these days. Hallelujah!

Eller okej, halvt lögn. Jag sitter med datorn i hand än sålänge. Jag är lite svårt beroende av ett Facebook-spel, Market Street. Skaffa och bli min neighbour.

My empire of dirt

Vaknade upp i soffan med ett ryck. Min mobil flög in i väggen och mina lungor protesterade helhjärtat. Jag har ingen lust eller tid att vara sjuk! Jag är coming down med en riktig jävla förkylnng med tillhörande myggbet på fötterna. Argh. Rage.

Om exakt en vecka är vi framme i engand.
xx

Hey, is this thing on?

Förut sov jag typ ingenting. Några timmar per natt. Jag vaknade och gick upp til jobbet eller vad jag nu skulle göra, visst var jag trött, men bara väldigt seg. Jag klarade mig fint på bara 4-5 timmars sömn.
Nu har jag sovit fruktansvärt mycket på senaste tiden och jag blir inte piggare?! När jag går och lägger mig hinner jag knappt hålla mig vaken under ett helt kapitel. När jag vaknar på morgonen tjuter det i öronen och hela världen är sne och jag är helt vimmelkantig av trötthet. Och det sovs aldrig bort!! Helvete. Jag har ökat RedBull-konsumtionen på vår lilla pressbyrå.

A question that sometimes drives me hazy, am I or are the others crazy?

Om det är något jag är trött på så är det mitt utseende. Ibland köper jag kläder för att utrusta mig, men jag har ingen stil och jag har glömt hur man klär sig efter min kropp. Min look kräver uppåt-tjack och lite självförtroende. Jag har varken eller. Nytt hår, nya kläder och snart ett nytt jobb. Kanske leder det till en drastiskt stilförändring eller bara lite untz. I'd like that. Untz.

They will not control us we will be victoriuos

Jag gnäller så jävla mycket. Men alltså fan vad mina vänner är grymma. Jag har haft en helvetisk dag, jag har sprungit runt, svett-lackig, med mordtankar i huvudet hela dagen. 

Men sen räcker det med några grymma vänner och några öl och världen är på topp igen! I fucking love them. Om jag hade varit ledig eller haft sovmorgon imorgon hade jag aldrig lämnat dem. Damnit.

Bless
xxx


Uhn tiss uhn tiss uhn tiss, baby.

Jag har skrivit en To Do-list till London. Jag gillar listor. Listor ger mig struktur i hjärnan.

Jag ska gå och lägga mig. Nu. Förstår ni hur stort det är. Jag har inte somnat före tolvslaget på säkert... 6 år.

It has been said, Time heals all wounds. I do not agree. The wounds remain. In time, the mind, protecting its sanity, covers them with scar tissue and the pain lessens. But it is never gone.

No I can't put the needle in



Idag har jag gjort absolut ingenting. Criminal Minds som Tove köpt på box är slut, och det är helt enkelt inte samma sak att titta på en grynig streaming med Japansk sub och TV-kanalens logga i fetstilt kanji som täcker halva skärmen.

Jag fastnade framför min gamla blogg tidigare idag. På den tiden var jag en TV-spelskaraktär i mitt huvud och hela livet var spännande och jag var Happy-go-lucky och ett masochist-aggro i modekläder. Jag tror den distinkta skillnaden mellan mitt nutida jag och mitt fyra år yngre är att jag växte upp. Jag blev oseriös fast med färre bokstavssymptom. Jag tog ansvar och blev tråkig. Jag utvecklades inte till den personen jag ville bli. Jag är fortfarande karaktären i huvudet, men inte alltid. Ibland får jag små infall med snappy retorts som chockar kollegor till uppspärrade ögon och skratt. Ibland sätter jag på mig det där nitarmbandet med gammelrosa päls. Ibland tror min hjärna att den är arton år gammal igen, med humörsvängningar och My Chemical Romance-baserade sänkor. Men oftast är min hjärna helt tom.

Experience is a brutal teacher, but you learn. My God, do you learn.




Monsters are real, and ghosts are real too. They live inside us, and sometimes, they win.

Någon av våra grannar har rejv. Herregud jag är för gammal, stäng av!

Är inte det röda PSP:t ganska fint, om man tänker efter? Jag vill ha. Och massor av spel. Och en miljon kronor. Och ett liv och en längre stubin, tack.

Bless.
xxx

RSS 2.0