Boku wa Kira janai

Jag har en extremt konstig känsla. Jag tror jag skulle beskriva det som en blandning mellan partypepp och vemodig. Och lite full. Konstig.

Jag började nästan grina i förrgår på bussen påväg till jobbet. Jag kom att tänka på min skotskrutiga viskos-sjal som jag använde väl i våras. Den där som bara spårlöst försvann, den där som var ett reafynd från Vagina Tricot. Jag saknar den fruktansvärt mycket. Jag vill ha den tillbaka. Mitt liv skulle bli bättre om den återfann sig i min ägo. Jag älskade den. R.I.P sjaleoo.

Jag. Har. Inga. Kläder. Jag. Dör. En. Plågsam. Sjörövarknuff. Ut. I. Det. Blå. Död.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0