Shake a fist

Nu för tiden är jag så jävla... Otillfreds. Jag har en beroende-personlighet som ni kanske vet. Jag måste jämt vara beroende av något för att fungera. Tv-spel, serier, Manga, Anime, musik, en film, böcker, en obsession. Jag måste ha något att tråna efter konstant, annars blir allting fruktansvärt segt. Min senaste addiction, my personal brand of heroine hehehuhuhaha, var Blade of the Immortal och Zelda - Twilight Princess. Det liksom får mig att fungera. Det går skit på jobbet, men det gör inget för jag kan komma hem och slakta monster och vara mästare i skytte. min hjärna kan fokusera på något annat för en stund. Fast det är inte riktigt så simpelt, det är snarare, jag kan bli besatt av en karaktär och bli någon annan för en stund. Äga någon annans känslor. Tammy kan beskriva detta bättre än jag, I have a hunch it's a family disease.  

Mina tillfälliga bereoenden är The Mentalist, The World Ends With you, Lucky Strike och Ben & Jerry. Men dom är liksom inte sådär härligt tillfredställande som vissa andra saker kan vara. Som att dedikera sitt liv åt Harry Potter. Oh. Eller åt Magicians Guild. Eller åt Fruits Basket-mangan. Eller Otori-klanen. Det är riktiga, ordentliga obsessions som man kan ägna månader åt. Med fandom, websiter, fanfictions, bakgrundsfakta.   

Jag har ofta tänkt på att jag byter livsstil efter obsession, det är lite grand hysterie över det hela. Som när jag läste Otori och var besatt av samurajer och kunde samuraj-kodexet och alla eror. Så tittade jag på Gossip Girl och dekorerade om mitt rum och kom aldrig ur mina klänningar och klackar. Sen blev jag en sucker för Tarantino och började gå runt i slitna skor, jeansshorts och crava Martinis och nachos.
 
Nu är jag inte besatt av någonting, och helt inspirartionsbefriad. Totalt. Jag kan inte ens sätta ihop en outfit.  I need to crave something to function. Jag går liksom all in och lever för mitt beroende.

Jag har ofta i mitt liv fått komplimanger över min mångsidighet, och att jag kan lite om allting. Jag hänger med i konversationer om 90210 och MK-s senaste utstyrsel, samtidigt som jag kan argumentera mot World of Warcraft och stava på japanska och rabbla lyrics till okända emo-band i sömnen.  Eller, det där var mest förr. Nu kan jag nada, men ibland undrar jag om det inte lite är en störning. Analyse me. Kameleont? Wannabe? Mainstream? Personlighetsklyverier på hög nivå? Some sort of disorder?

Nu vet jag inte vad jag skrivit, jag orkar inte läsa igenom, men mitt rosa tangentbord tjänar mig väl. Som ni kanske ser. Excuse the word vomit. Jag låter nu bloggen vara ifred för lite sömns skull. Eller, typ.

XOXO


Kommentarer
Postat av: Tove

ANALys: Jag tror att du inte riktigt har funnit dig själv än, och slits mellan det mörka och det ljusa. Vill du dedikera ditt liv till att sitta på ett fik och dricka latte, diskutera det senaste modet, fnissa åt söta killar och gå ut och dansa med tjejerna hela natten lång? Eller vill du sitta hemma i ditt mörka rum och läsa mörka böcker, hata allt och alla förutom dina heftiga internet-polare och dricka alkohol i ensamheten? Du måste ta en stund för dig själv och se inåt. Vad vill du göra innerst inne och hur ska du lyckas med det?



(ska jag bli psykolog?)

2009-05-09 @ 00:34:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0