Over and over.

Okej. nu är det sådär igen. 2 dagar mellan varje inlägg och jag har trots det inget att säga. Så jävla rastlös är jag, det är helt sinnessjukt. Jag tror att det är lägenheten som gör det men samtidigt verkligen inte. Här kan jag göra allt som jag kunde gjort hemma?!

Vad det egentligen är är att jag har inget att vara beroende av för tillfället, förutom obetydeliga tingestar. Jag är inte jätteberoende av en låt, inget Tv-spel eller ingen anime, inte ens en ynka TV-serie. Jag går bananas. Jag skojar inte, jag blir helt dum i huvudet. Typ som om jag helt plötsligt fått 4 extra armar och jag vet inte vad jag ska göra med dessa? Sådant där rastlöst pill i fingrarna som när man är nervös, fast i sex stycken händer, i sex stycken händer som jag inte ens har!!?? Åh det här är så svårt att förklara för någon som inte blir beroende av allt, Tammy förstår säkert, Tove kanske förstår, jag tror nämligen att det är ett släktdrag. Men jag överdriver inte. Jag håller på att bli tokig.
Jag kan vandra fram och tillbaka i lägenheten, från rum till rum och försöka komma på något att göra. som om jag har glömt något riktigt viktigt, fast jag egentligen inte har det. Som om jag försöker komma på en celebritets namn, jag har det på tungan men det kommer inte. Typ som att jag har något som jag inte riktigt klarat, ett livsverk som är på gränsen till perfektion, men jag har glömt bort vad mitt livsverk var?

Jag har ingen inre frid när jag inte har någon att styra, någon att tänka som eller någon annans liv att leva mig in i. Jag blir sjuk av det snart. Jag tror nästan jag måste sätta tänderna i Harry Potter eller något annat som jag redan ägnat en halv livstid åt, Otori kanske, innan jag avlider. Kriverar.

Inget av de nya jag försöker bli beroende av fungerar. Twilight? Helvete heller. När den hundrade beskrivning av Edwards vackra grekiskagud ansikte, när Bella svimmar av hans skönhet. Jag tål det inte. Det är som att läsa tantsnusk fast för tonåringar. "You're my life now." Jag river nästan sönder boken i ångestattacker. Jag skäms, jag vrider mig av pinsamhet. Fy fan. Jag behöver blod. Jag behöver ilska. Jag behöver ångest. som Otori. Harry Potter. Paksenarrion. The Black Magicians Guild. Jag klarar inte av sånt där romantiskt crap. It makes me vomit in my mouth and swallow again.

Herregud jag vet inte ens vad jag har skrivit och jag orkar inte läsa igenom det. Jag har städat hela morgonen och nu ska jag köpa kläder.

XOXO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0