You can't force your love on someone and then just walk away

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har inget att säga, samtidigt som jag måste avreagera mig. Jag kanske ska fortsätta på några av mina tusen manus, böcker och noveller.

Fast jag orkar inte det heller. Jag är bara på ett djävulusiskt humör som inte ens tre glas Kir Caprice, ostbågar och Kill Bill botade. Det kanske är bäst jag krossar skallen i väggen och sover tills jag ska arbeta. Eller sover tills jag dör. Mm. That would be something, it would, it would, wouldn't it?

Jag behöver en armour-ring och en med en prydlig döskallering pronto. Och ett klargrönt nagellack. Vem har gröna naglar liksom?! JO JAG, snart. Som om jag har kliat på löven och pillat mig i näsan hela dagarna heheheohohohahaha. Jag har något på hjärnan som jag inte vet vad det är. Frustrationen går inte ens att beskriva. Typ som ett citat jag inte kan, eller en låt jag kunde för 20 år sedan som finns där inne i hjärnbarken men är helt dold av överviktig mossa. My head is an inpenetratable forreeessstttt no one ever will have access tooo get scared hide and seek run for cover, duck.
XOXO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0