By the way, do you want to know how i got these scars?



Jag är upprörd. Jag är bra på att städa, jag kan liksom städa. Jag har alltid gjort det, efter min mamma i stallet, för att få pengar eller mitt rum. Jag är liksom allergisk mot kvalster.

Häromdagen städade jag vårat kök, nästintill kliniskt. Jag stod från klockan 11 till ungefär klockan 16, och bara städade, slängde och liksom gjorde fint. När pappa kom hem sade han att han inte ens såg någon skillnad. Han flyttade tillbaka massor av sakerna jag fixat. Ni vet på det där irriterande mansgrissättet så man bara vill snitta av någon kuken av vrede.  "Rätt ska vara rätt, Om jag säger att det här ljuset ska stå här så ska det det."
Pappa brukar även kalla oss barn, främst mig, för Grisar. Om han känner sig extra tuff och sett ett ormtämjarprogram på Discovery channel där han identifierar sig med coola kisarna i combat-canvas-byxor och bar torso, kallar han oss "Pigs". Jag är minst grisig av alla. Jag är till och med väldigt renlig, rent av hygienisk, av mig. Det går inte en dag utan att jag plockar undan, rensar och röjer efter min familj. Ibland när dom går och lägger sig och huset ser ut som skit brukar jag komma in från mitt hem och städa. Ingen märker något.  När jag rensade skafferiert slängde jag matvete som gått ut år 2007 och två fulla burkar Kummin med utgångsdatum 2004.  Mina föräldrar är allergiska mot fungerande saker, och använder trasiga knivar, skärbrädor, stekspadar, kastruller och de verkligen råvägrar ekonomiska och miljövänliga tingestar. Som tillexempel en Ostkupa. Eller en burk att lägga matresterna i i stället för att slänga in hela stekpannan i kylen. Allt är kladdigt. Allt är äckligt. Allt är fult. Allt är äcklande. Jag kan knappt äta när jag är i vårt hem. Allt ser så motbjudande, ofräscht och immigt ut. Inget fungerar. Jag dricker knappt espresso men häromdagen fick jag damp och plockade isär deras mögliga espressomaskin och diskade varenda del. De snörpte lite på munnarna när jag påpekade detta, och pappa sprang dit och muttrade något om "du vet ju inte ens hur man sätter ihop den igen..".
Idag kastade jag en cream cheese som borde slängts på min födelsedag. Och det datumet var cirka drygt en månad sedan. Inget är komplett, vi har ungefär 1 sak av varje när det kommer till porslin och  det är sladdar och fula furumöbler överallt. Vi får inte in några nya påslakan i vårt skåp för att det är överfullt. De vägrar att slänga saker för det är arvegods. Fatta att vi sover i noppriga påslakan som pappas farfar hade. Det finns knappt några hela lakan förutom mina i satin, paisleymönster och rågbomull, även Tove har några enstaka hela, och Molly ett lakan.

När jag för cirka ett år sedan fick diagnosen kvalsterallergisk och kronisk luftrörskatarr fick de mig att se lite klarare. Jag insåg tillexempel att jag sovit på en fuktskadad kudde med mögelprickar i hela mitt liv, och att täcket var lika medtaget som en 90årig uteliggare med trasiga skor på plattan.  Jag är sjuk, pågrund av ren snål-, och snikenhet.

Mamma och pappa slängde in en rosaplastlinoleummatta i hall och kök för att, enligt dem, göra det lite fräsigare och passade på att slänga in slingor av hejdundransdyr golvvärme i samma veva. Nämnde jag att det var rosa? Och att tapeten är någon slags melerad knallorange sak, och i köket är luckorna spygröna.

Nämnde jag att jag är sugen på att flytta hemifrån?
Love ya!
XOXO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0