With a heavy heart (I regret to inform you)


Igår när jag gick till bussen ramlade jag. JA. Som vanligt. Pang, bom, tjofs, kras, pladask på marken. Grejen var den att jag halkade, på min egen häl, i en nerförsbacke, men eftersom jag är smidig som ett kylskåp lyckas jag landa på mina arma knäskålar. Ja. Båda två, samtidigt.  Mina strumpbyxor var blodiga och trasiga som vanligt, men annars var jag okej. Trodde jag. Idag känner jag mig som ett krigsoffer med sprängda ben. Jag sträckte mitt lår så fruktansvärt att jag haltar fram. Tänk er världens sjukaste jävla träningsvärk, i ett lår med krossade knän. Så bra mår jag. Plus min förbannade bloody migrän- ågååhåhgpnlhngdlkhnkl<hl<hnkl-ö<hnkl. Jag är världens mest olycksdrabbade person. END OF STORY. Min lilla granne har hemmafest, wooo wooo.

PS. Nej ingen såg mig när jag föll, men jag gjorde den klassiska "reser-sig-som-inget-hänt-flinar-och-ser-sig-hastigt-omkring-och-låtsas-om-att-mina-strumpbyxor-inte-alls-just-fastnade-i-ett-sår-och-mina-knän-gör-inte-alls-ont-efter-att-ha-glidit-på-dom-i-en-nerförsbacke-jag-är-cool" DS.
See you Space Cowboy!
XOXOX

Kommentarer
Postat av: Kicki Tensta

Hahahaha så jäääävla typiskt dig My!!!



Hjelp

2008-10-12 @ 17:38:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0