...

Idag blev jag väldigt ensam utan mina böcker som jag precis läst ut, så jag tittade på sista avsnitten av Samurai Champloo för att underhålla mig. Varför är alltid avsnitten med mest blod och mest skräck dom bästa?! Det är alltid så.
Igår läste jag om min favoritepok i Paksenarrion, när hon blir halvt ihjälslagen och nästan våldtagen, sedan slängd i fängelse med bland annat bruten käke utöver det hela. Jag är så fascinerad av våld, våldsoffer och våldsförare. Det är sjukt tror jag.
 Den enda som jag vet känner smärta som jag är Tammy, man kan liksom identifiera sig bättre när man själv haft ett halvt ansikte, brytit armar, brytit ryggraden, och krossad foten. Man förstår den där skeva känslan som folk försöker beskriva, precis innan man tror att man är död.  I'm ranting, as usual. Jag är för ensam, jag tänker för mycket och läser för mycket overkliga historier.

Nu är stora frågan vad jag ska göra med mitt läshuvud. Jordan, Hearn, Alighiri, Moon? Jag har läst allt tusen gånger. Jag är till och med så pass desperat att jag överväger Goodkind, bara för att få lite blod, monster, våldtäkt och skräck, trots att jag hatar hans författari, men det var längesedan jag läste den serien. Egentligen ska jag läsa James Clavell's 1000-sidors tjocka bok Shogun, men den är så jävla tung, ett jävla fetto är vad den är. Lite väl magstarkt.
Jag ger upp
XOXO

Kommentarer
Postat av: Miranda

Jag är helt inne på konspirationsteorier och galna sekter! Har du läst Änglar och Demoner? Håller på med den nu, intressant om du gillar jag konspirationsteorier och religion och fanatiker!

2008-10-07 @ 12:43:12
Postat av: Tammy

I feel you my friend, I feel you...



Så typiskt att du lyckades halka i en nedförsbacke och skrapa knäna! Åhh jag tycker så synd om dig! Jag hade typ böjat grina eller nåt.



Miss you!!!

a lot...

2008-10-12 @ 01:12:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0